Frågor och svar om CRS- Common Reporting Standard

CRS (Common Reporting Standard) är en global standard för automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton. Den innebär att bankerna måste identifiera finansiella konton som innehas av kunder med skattehemvist utomlands. Syftet med CRS är att förhindra internationell skatteflykt. CRS trädde i kraft den 1 januari 2016. CRS innebär att alla banker måste:

• fastställa alla nya privat- och företagskunders skatterättsliga hemvist (även kunder som inte har utländsk skattehemvist)
• kontrollera sina befintliga privat- och företagskunders skatterättsliga hemvist för att fastställa vilka kunder som har skattehemvist utomlands (detta ska vara klart den 31 december 2017)
• fastställa vilka företagskunder som har skattehemvist utomlands, inklusive verkliga huvudmän/personer med bestämmande inflytande över företaget
• lämna uppgifter om alla kunder med utländsk skattehemvist till den egna skattemyndigheten.
• CRS bygger på FATCA, men skiljer sig i vissa viktiga hänseenden från FATCA. Den största skillnaden är att CRS omfattar flera länder och kunder än FATCA som bara omfattar USA och kontohavare som är skattskyldiga i USA.

Alla EU-länder har undertecknat avtal om automatiskt utbyte av finansiella upplysningar (DAC 2-direktivet) och deltar därmed i CRS.

CRS berör privatpersoner och företag/enheter som har sin skatterättsliga hemvist utomlands och konton som omfattas av CRS.

Skatterättslig hemvist eller skattehemvist innebär att en person betraktas som skatteskyldig i ett land i enlighet med landets lagstiftning. 

Företag/enheter

Företag har ofta sin skatterättsliga hemvist i ett land där det enligt landets lagstiftning betalar eller borde betala skatt eftersom företaget har sitt säte eller sin ledning där, eller eftersom företaget är registrerat där eller liknande kriterier.

Dotterbolag/filialer:

Dotterbolag och filialer har vanligtvis samma skatterättsliga hemvist som sitt moderbolag. Exempel: ett svenskt dotterbolag till ett danskt företag har vanligen bara skattehemvist i Danmark.

När har ett företag skattehemvist i ett annat land?

Det är lagen i det andra landet som avgör om ett företag anses ha skattehemvist där. Det som avgör är vilken koppling företaget har till landet, men det är inte samma kopplingar som gäller i alla länder.

Privatpersoner

Det vanligaste är att privatpersoner har sin skattehemvist i det land där de bor. Särskilda omständigheter (utlandsstudier, utlandsjobb eller långa resor) kan dock innebära att en privatperson betraktas som skatterättsligt bosatt i ett annat land, eller i fler än ett land samtidigt. 

När har en privatperson sin skattehemvist i ett annat land?

Det vanligaste är att skattehemvisten är samma land där personen har sin permanentbostad. Men varje land har olika regler för skattehemvist.

Mer information om vilka regler som gäller för skattehemvist i ett visst land finns på OECD:s webbplatsÖppnas i nytt fönster.

Om en kund undrar över sin skatterättsliga hemvist ska kunden vända sig till en skatterådgivare eller kontakta skattemyndigheten.

Banker och andra finansinstitut såsom kapitalförvaltare, fondförvaltare, investmentbolag och livförsäkringsbolag måste identifiera alla sina kunder enligt CRS. Bankerna och de övriga finansinstituten måste också lämna upplysningar om sina kunder och deras finansiella tillgångar till skattemyndigheterna. 

Skattemyndigheterna skickar i sin tur upplysningarna till skattemyndigheter i de andra CRS-länderna.

CRS och FATCA ingår i våra rutiner för kundkännedom. Nordea kommer att ställa nya frågor till kunderna, till exempel när de öppnar ett nytt konto, när de placerar i finansiella tillgångar eller när belopp betalas in till eller betalas ut från livförsäkringsavtal. 

Med hjälp av svaren vi får kan Nordea identifiera vilka kunder som vi ska lämna uppgifter om till skattemyndigheterna.

Kunden måste svara på de frågor som vi och andra finansinstitut ställer. Om kunden är skattskyldig i ett eller flera länder utomlands kan vi be kunden att fylla i en intygsblankett. På den här blanketten får kunden uppge var hen är skattskyldig och sina skatteregistreringsnummer.

Om kunden inte svarar på våra frågor eller fyller i sin intygsblankett kan banken tvingas rapportera att kunden har sin skatterättsliga hemvist utomlands till skattemyndigheten.

Om kunden avsiktligt lämnar falska uppgifter eller utelämnar uppgifter på intygsblanketten riskerar kunden i vissa länder bötes- eller fängelsestraff.

Skatteregistreringsnummer (TIN – taxpayer identification number) är unika kombinationer av bokstäver eller siffror som länder tilldelar fysiska och juridiska personer för att kunna identifiera dem som skattesubjekt. 

Vissa länder har inga skatteregistreringsnummer. Om kunden har sin skattehemvist i ett sådant land måste hen uppge det. De flesta länder har dock skatteregistreringsnummer och om kunden har sin skattehemvist i ett sådant land måste hen uppge sitt nummer. 

Observera dock att en kund i vissa situationer kanske saknar skatteregistreringsnummer och då måste kunden ansöka om ett sådant enligt det berörda landets lagstiftning.

Mer information om hur skatteregistreringsnumren ser ut i olika länder finns på OECDs hemsidaÖppnas i nytt fönster.

Nordea började samla in CRS-uppgifter i januari 2016 och vi lämnar våra första CRS-rapporter 2017.

Dodd-Frank

I Dodd-Frank-lagen är det viktiga att USA är bosättningsland eller hemvistland. Kraven skiljer sig från FATCA (där även amerikanskt medborgarskap spelar in). 

FATCA

Om en kund har sin skatterättsliga hemvist i USA, det vill säga om kunden har amerikanskt medborgarskap eller uppehållstillstånd (green card), så omfattas kunden av FATCA. Då ska kunden fylla i en intygsblankett och uppge sitt skatteregistreringsnummer, med mera. Mer information om FATCA finns på nordea.com. FATCA berör både fysiska och juridiska personer.

CRS

CRS berör kunder som har sin skatterättsliga hemvist i utlandet. CRS berör både fysiska och juridiska personer.

För varje år, med början 2016, ska Nordea rapportera följande uppgifter:

• saldo eller värde på inlåningskonton, depåkonton, försäkringskonton och fondkonton
• uppgifter om ränteintäkter, utdelningar och annan avkastning
• bruttovinster och bruttobelopp (till exempel vid försäljning av aktier, fondandelar och andra värdepapper) och [inlösenbetalningar].

För så kallade passiva icke-finansiella enheter ska vi också lämna uppgifter om verkliga huvudmän eller personer med bestämmande inflytande om dessa har skattehemvist utomlands.

Följande konton är undantagna från rapporteringsplikt:

• pensionsförsäkringar och pensionssparande som uppfyller vissa kriterier
  
• konton som innehas av dödsbon 
• spärrade konton

konton som innehas av börsnoterade företag eller en enhet med koppling till ett börsnoterat företag.

Om kunden är skyldig att lämna in en självdeklaration bör hen göra det så snart som möjligt.

Personer som frivilligt lämnar in en så kallad självrättelse kan ofta undvika påföljderna som som de riskerar om skattemyndigheten upptäcker att felaktiga uppgifter har lämnats.

Avräkning av skatt för att undvika dubbelbeskattning kan i vissa fall tillåtas för inkomster som beskattats i ett annat land. Det beror på om det finns ett dubbelbeskattningsavtal mellan de aktuella länderna.

Vi rekommenderar att kunden kontaktar en skatterådgivare om kunden behöver hjälp med att lämna in en självrättelse, eller om kunden har frågor om självrättelser. Vi rekommenderar ofta någon av de stora revisorsfirmorna (PwC, EY, Deloitte, KPMG) eftersom de har kontor i alla länder och kan hantera sådana här frågor.

Ett företag (som inte är ett finansinstitut) betraktas som aktivt om:

1. över 50 procent av företagets intäkter kommer från försäljning av varor och tjänster, och
2. över 50 procent av företagets tillgångar genererar eller innehas i syfte att generera sådana intäkter

Som aktiva företag räknas bland annat:

• Företag vars intäkter till mer än 50 procent kommer från försäljning av varor eller tjänster.
• Börsnoterade företag eller dotterbolag/filialer till börsnoterade företag
• Myndigheter, internationella organisationer samt företag som är helägda av myndigheter och internationella organisationer
• Stiftelser, välgörenhetsorganisationer, trossamfund och andra organisationer som är undantagna från skattskyldighet enligt 7 kap. 3-17 §§ inkomstskattelagen.

Ett företag (som inte är ett finansinstitut) betraktas som passivt om

1. över 50 procent av dess intäkter är passiva eller
2. över 50 procent av dess tillgångar genererar passiva intäkter.

Som passiv intäkt räknas utdelning och ränta samt hyra och royalty om företaget inte har några anställda. Vidare räknas också livränta (ofta från en livförsäkring), kapitalvinst från försäljning av finansiella tillgångar och [vissa belopp som erhålls enligt ett försäkringsavtal med kontantvärde].

Som finansinstitut räknas företag som tar emot insättningar (kreditinstitut och liknande), [förvaringsinstitut (företag som erbjuder depåkonton och liknande)], investeringsföretag (ofta fondföretag) och försäkringsbolag som erbjuder sparprodukter såsom kapitalförsäkringar.

Med verklig huvudman/person med bestämmande inflytande avses en fysisk person som utövar kontroll över ett företag eller en enhet. Med kontroll menas att personen direkt eller indirekt äger över 25 procent av företagets ekonomiska tillgångar.

Passiva icke-finansiella enheter måste uppge om de har några verkliga huvudmän som är bosatta utomlands. 

Om det finns en verklig huvudman som har sin skatterättsliga hemvist utomlands måste Nordea lämna uppgifter om företaget och huvudmannen till skattemyndigheten.